heavenisee

Okej. Aldrig förut har jag skrivit ett inlägg om Ola, förutom då jag varit på ett gig såklart. Men aldrig har jag skrivit om Ola, men here it goes...

Många av er vet säkert redan att ett utav mina stora intressen är Ola (eller ja, så kan man inte säga men ni fattar vad jag menar). Det började den 9 juni 2007, när jag såg honom på Rix fm-festivalen i Malmö. Inte visste jag då att det bara var början på något stort.

Inte långt därefter åkte jag iväg för första gången, bara av anledningen att jag ville se/lyssna på Ola (det var i Helsingborg om jag inte minns fel). En åka-iväg-resa ledde till en annan och sedan var bollen i rullning. Idag (2 år, 4 månader och 27 dagar senare) har det blivit ett antal Ola-gig, och jag vågar inte ens tänka på hur många mil jag åkt (bara den senaste månaden har det blivit ganska exakt 550) eller hur mycket tid och pengar jag lagt ut. Jag har varit med i webb-tv, tv och massvis med tidningar, då folk tyckt att jag åkt extremt långt (vilket någon gång bara har inneburit typ 40 mil t o r).
Jag vet att det är många utav er som inte förstår hur jag kan göra detta. Jag vet också att det är många som viftar bort det här och inte alls är intresserade utav att höra på mina Ola-historier när jag varit iväg, utan ser mest hela grejen som tramsig och barnslig. Jag vet inte vad jag ska tycka om er faktiskt. Å ena sidan bryr jag mig inte ett jota, för det är mitt liv, mina pengar och min tid och jag väljer helt och hållet själv vad jag vill lägga detta på. Å andra sidan kan jag inte påstå att jag inte blir sårad när människor som jag bryr mig om inte är ett dugg intresserade av att höra på om det här, som faktiskt har blivit en stor del utav mitt liv (det finns dock tack och lov inte så många av dessa människor). För vet ni vad? Det finns verkligen ingenting som jag kan uppskatta så mycket som när en vän frågar hur förra spelningen var, om det hände något speciellt osv (något som Helena är väldigt bra på :)).
Jag begär inte att alla mina vänner ska känna samma sak som jag, men att iallafall visa sig lite intresserad utav vad som händer i en väns liv tycker jag är en basicegenskap för en vänskap.

Dock så kan jag förstå hur det här kanske kan anses konstigt för de som inte är involverade. Att man som "icke-fan" kanske har svårt att förstå hur man kan åka 550 mil på en månad för en artist. Svaret är helt enkelt att jag inte bara gör det för Ola (som artist). Jag gör det för Ola, för upplevelsen, för resan, för vännerna man träffar där, för minnena man får efteråt osv. Jag har mognat väldigt de 2 senaste åren och nu kan jag ta hand om mig själv på ett helt annat sätt än vad jag hade kunnat annars (och ni som verkligen känner mig förstår hur mycket jag värdesätter det där). Dessutom har jag tack vare Ola lärt känna såå många underbara tjejer ifrån hela landet - däribland 3 utav mina absoult bästa vänner (Emma, Jénny och Sofie), som jag nu inte hade velat gå en dag utan. Jag må ha slösat mycket pengar, men hur kan man sätta ett pris på allt detta som jag samtidigt vunnit? Dessa erfarenheter, lärdomar och ja- upplevelser som jag fått av allt mitt åkande är ovärderligt, och därför ångrar jag ingenting.

Många har frågat mig "varför just Ola?". Svaret har jag sagt så många gånger att det kommer automatiskt: han har allt. Han har ju givetvis sin musik som jag älskar och som kan ge mig en ofantlig styrka när jag behöver den som bäst. Han har personligheten, vilket gör att det är så jävla roligt varje gång man träffar honom. Han har karisman och utstrålningen som gör honom till en fantastisk artist att se på scen. Allt detta har Ola och det är därför jag åker, så enkelt är det. Andra må klassa Ola som inget annat än ännu en idol-produkt, men för mig så är Ola unik. Han är på något vis en typ av förebild för mig, då han alltid gör det som han tycker känns rätt och går sin egen väg i livet. Han kör sitt eget race, oavsett vad andra kan tycka om det, så länge det känns bra för honom. Det där är mod på riktigt, och det är precis sådär jag vill vara. På något sätt kan han ge mig så ofantligt mycket glädje, som jag kan leva länge på. Fråga mig inte hur (för det förstår jag inte ens själv) men så är det och varför sluta med något som får mig att må så bra? Det är ju mer idioti än något annat.

Jag kan inte försäkra att jag kommer åka långt på spelningar om några år, eller ens att jag kommer vara ett Ola-fan då. Det kan jag inte ens garantera att jag kommer vara om några månader. Men jag är det for now och det räcker för mig. För för just nu mår jag så jävla bra av det.




Nu till den mer konkreta förklaringen till varför ni bör rösta på Team Ola imorgon:
Som ni säkert förstått vid detta laget, så betyder Ola väldigt mycket för mig. Jag känner honom på något plan, och jag vet att han verkligen går all in för det här. Jag vet hur otroligt sjukt glad han hade blivit om han vann, och jag vet hur sjukt ledsen han kommer bli om han åker ut (särskilt nu när det är så jävla nära!!!). Förutom honom så börjar man lära känna kören nu och det är en skara sjukt härliga killar, som man såklart också vill att det ska gå bra för. Dessutom är vi en hel familj (Olafamiljen) som sitter på helspänn och som kommer bli fett besvikna om dom åker ut (ja, jag lär antagligen gråta en stund om dom åker ut imorgon). Dessutom kan jag ärligt säga att jag faktiskt tycker att Team Ola är den bästa kören. De ställer inte fram någon solist som får köra igenom låten och låter de andra 19 stå bakom och sjunga samma mening, i samma tonart, samtidigt genom hela låten. Team Ola kör uppdelat, de kör i stämmor, de kör KÖRSÅNG!

Main thing är alltså att Team Ola verkligen förtjänar det här och faktiskt är den bästa kören, och det är därför som jag innerligt hoppas att ni alla röstar på Team Ola imorgonkväll.
5 kronor är allt det kostar om ni röstar en gång. 5 kronor för att göra mig så ofantligt glad.
Jag hoppas verkligen att ni tycker att det är värt det.