heavenisee

ÅÅÅH jag är så glad nu så jag vet inte vart jag ska ta vägen :) underbara underbara underbara team ola & tv4 som fått in mitt namn på VIP-listan till Körslaget imorgon.
Jag borde gå och packa :)


What goes around comes around?

Check på dela-ut-flygblad-med-adina-i-stan-på-x-antal-bilar-och-cyklar (sjukt ball)!

Check på risketta (sjuuukt drygt)!

Check på stallet & bada Jacques och Merlin inför tävlingen imorgon!

Check på att vara så jävla cp-nervös!!!!! Alltså, det här är fan inte okej - jag har mått illa (av nervositet) konstant i 2 dygn!! Om 20 minuter börjar de........

SNÄLLA SNÄLLA SNÄLLA RÖSTA PÅ TEAM OLA!!!! Om så bara en gång!!! (vilket kostar 5 kr! dvs en halv cheeseburgare!!)

 

SMSA "OLA" TILL 72400!!!!!!!

Okej. Aldrig förut har jag skrivit ett inlägg om Ola, förutom då jag varit på ett gig såklart. Men aldrig har jag skrivit om Ola, men here it goes...

Många av er vet säkert redan att ett utav mina stora intressen är Ola (eller ja, så kan man inte säga men ni fattar vad jag menar). Det började den 9 juni 2007, när jag såg honom på Rix fm-festivalen i Malmö. Inte visste jag då att det bara var början på något stort.

Inte långt därefter åkte jag iväg för första gången, bara av anledningen att jag ville se/lyssna på Ola (det var i Helsingborg om jag inte minns fel). En åka-iväg-resa ledde till en annan och sedan var bollen i rullning. Idag (2 år, 4 månader och 27 dagar senare) har det blivit ett antal Ola-gig, och jag vågar inte ens tänka på hur många mil jag åkt (bara den senaste månaden har det blivit ganska exakt 550) eller hur mycket tid och pengar jag lagt ut. Jag har varit med i webb-tv, tv och massvis med tidningar, då folk tyckt att jag åkt extremt långt (vilket någon gång bara har inneburit typ 40 mil t o r).
Jag vet att det är många utav er som inte förstår hur jag kan göra detta. Jag vet också att det är många som viftar bort det här och inte alls är intresserade utav att höra på mina Ola-historier när jag varit iväg, utan ser mest hela grejen som tramsig och barnslig. Jag vet inte vad jag ska tycka om er faktiskt. Å ena sidan bryr jag mig inte ett jota, för det är mitt liv, mina pengar och min tid och jag väljer helt och hållet själv vad jag vill lägga detta på. Å andra sidan kan jag inte påstå att jag inte blir sårad när människor som jag bryr mig om inte är ett dugg intresserade av att höra på om det här, som faktiskt har blivit en stor del utav mitt liv (det finns dock tack och lov inte så många av dessa människor). För vet ni vad? Det finns verkligen ingenting som jag kan uppskatta så mycket som när en vän frågar hur förra spelningen var, om det hände något speciellt osv (något som Helena är väldigt bra på :)).
Jag begär inte att alla mina vänner ska känna samma sak som jag, men att iallafall visa sig lite intresserad utav vad som händer i en väns liv tycker jag är en basicegenskap för en vänskap.

Dock så kan jag förstå hur det här kanske kan anses konstigt för de som inte är involverade. Att man som "icke-fan" kanske har svårt att förstå hur man kan åka 550 mil på en månad för en artist. Svaret är helt enkelt att jag inte bara gör det för Ola (som artist). Jag gör det för Ola, för upplevelsen, för resan, för vännerna man träffar där, för minnena man får efteråt osv. Jag har mognat väldigt de 2 senaste åren och nu kan jag ta hand om mig själv på ett helt annat sätt än vad jag hade kunnat annars (och ni som verkligen känner mig förstår hur mycket jag värdesätter det där). Dessutom har jag tack vare Ola lärt känna såå många underbara tjejer ifrån hela landet - däribland 3 utav mina absoult bästa vänner (Emma, Jénny och Sofie), som jag nu inte hade velat gå en dag utan. Jag må ha slösat mycket pengar, men hur kan man sätta ett pris på allt detta som jag samtidigt vunnit? Dessa erfarenheter, lärdomar och ja- upplevelser som jag fått av allt mitt åkande är ovärderligt, och därför ångrar jag ingenting.

Många har frågat mig "varför just Ola?". Svaret har jag sagt så många gånger att det kommer automatiskt: han har allt. Han har ju givetvis sin musik som jag älskar och som kan ge mig en ofantlig styrka när jag behöver den som bäst. Han har personligheten, vilket gör att det är så jävla roligt varje gång man träffar honom. Han har karisman och utstrålningen som gör honom till en fantastisk artist att se på scen. Allt detta har Ola och det är därför jag åker, så enkelt är det. Andra må klassa Ola som inget annat än ännu en idol-produkt, men för mig så är Ola unik. Han är på något vis en typ av förebild för mig, då han alltid gör det som han tycker känns rätt och går sin egen väg i livet. Han kör sitt eget race, oavsett vad andra kan tycka om det, så länge det känns bra för honom. Det där är mod på riktigt, och det är precis sådär jag vill vara. På något sätt kan han ge mig så ofantligt mycket glädje, som jag kan leva länge på. Fråga mig inte hur (för det förstår jag inte ens själv) men så är det och varför sluta med något som får mig att må så bra? Det är ju mer idioti än något annat.

Jag kan inte försäkra att jag kommer åka långt på spelningar om några år, eller ens att jag kommer vara ett Ola-fan då. Det kan jag inte ens garantera att jag kommer vara om några månader. Men jag är det for now och det räcker för mig. För för just nu mår jag så jävla bra av det.




Nu till den mer konkreta förklaringen till varför ni bör rösta på Team Ola imorgon:
Som ni säkert förstått vid detta laget, så betyder Ola väldigt mycket för mig. Jag känner honom på något plan, och jag vet att han verkligen går all in för det här. Jag vet hur otroligt sjukt glad han hade blivit om han vann, och jag vet hur sjukt ledsen han kommer bli om han åker ut (särskilt nu när det är så jävla nära!!!). Förutom honom så börjar man lära känna kören nu och det är en skara sjukt härliga killar, som man såklart också vill att det ska gå bra för. Dessutom är vi en hel familj (Olafamiljen) som sitter på helspänn och som kommer bli fett besvikna om dom åker ut (ja, jag lär antagligen gråta en stund om dom åker ut imorgon). Dessutom kan jag ärligt säga att jag faktiskt tycker att Team Ola är den bästa kören. De ställer inte fram någon solist som får köra igenom låten och låter de andra 19 stå bakom och sjunga samma mening, i samma tonart, samtidigt genom hela låten. Team Ola kör uppdelat, de kör i stämmor, de kör KÖRSÅNG!

Main thing är alltså att Team Ola verkligen förtjänar det här och faktiskt är den bästa kören, och det är därför som jag innerligt hoppas att ni alla röstar på Team Ola imorgonkväll.
5 kronor är allt det kostar om ni röstar en gång. 5 kronor för att göra mig så ofantligt glad.
Jag hoppas verkligen att ni tycker att det är värt det.

Jag har haft världens bästa helg! Mina 3 största intressen: Ola, MFF & voltige - allt i ett!

Det började med en jäävla stress i lördagsmorse (orkar inte gå in på vidare detaljer dock). Till sist var iallafall jag & Emma framme i Stockholm efter en väldigt rolig tågresa: "En lundakör, en lundakör, det är en kör med ett glatt humör...". Haha it settled- jag & emma blir alltid hatade när vi åker tåg.
På stationen i Sthlm träffade vi först en norrköpingbo, en göteborgare och en stockholmare, innan jag & emma begav oss till NK. Vi smög direkt ner till Kaffe & te-handeln på bottenvåningen där jag införskaffade mig mer cheesecakete och lite kanelte (och blev väldigt glad för påsen HAHA). Vidare till TACO BAR och käga (jag ska dra igång en Taco bar till Malmö-klubb på facebook har jag bestämt!) och tillsist ut till Frihamnen och mötte upp alla fina tjejer.

Så blev det Körslaget. Ola & hans boyband körde först As long as you love me, och sen blev de jävlar i de fart när de körde Lady Marmelade (och 3 unga killar i kören kom ut i kvinnokläder från det årtiondet). Hahaha, jag trodde jag skulle dö så mycket jag skrattade! :'D Till sist blev det några nervösa minuter (alltså jag lovar - de där lördagskvällarna när de ropar upp vem som går vidare kommer bli min död!!), men TEAM OLA ROPADES UPP!!! Jag & moa tittade på varandra och börjar gapskrika. Hahahaha. Ola i sin tur blev heeelt galen o flög ut i publiken och på yoyyo & jessi som satt på kanten. Det var heeelt sjukt! :'D

Utanför sedan fick vi massa beröm av kören as usual. Tom Team Amys körmedlemmar kom ut och sa att vi var lätt den bästa klacken hahah :o :D Våra kära lundapojkar kom också ut, gjorde lite sälen, välte mig & moa - det vanliga! Hahahah. Ola kom såklart också och bara: "Alltså jag vet inte vad som hände. De ropade upp oss o sen bara blir de svart! Sen helt plötsligt står jag på läktaren o kramar om yoyyo, och jag har INGEN aning om hur jag kom dit, det blev helt tomt i huvet". Hahaha han är så söt!

Det blev lite flum där, som vanligt. Ola sprang & kramades och tog foto med dom som ville och sådär. Härmade min skånska gjorde han också :( hahaha. Jag har vant mig vid att bli mobbad av gotlänningar, dalmasar och göteborgare nu, men att OLA (som själv är skåning då) härmar mig, nä, det är fan inte okej! xD "Maaaj....". Hmpf!

Jag & Emma åkte hem till Jossan i Uppsala och sov gott. Nästa morgon åkte jag därifrån vid 10 & tog flyget hem från Arlanda vid 12. Blev hämtad på Sturup och var på Malmö Stadion med Anna stav kl 14. MFF-BP stod på schemat kl 15, men oj vilken besvikelse!! Halva Supras var inte där, och den halvan som var där satt ner under nästan hela matchen. Inte många sjöng under MFF-hymnen (jag gjorde mitt bästa med min mycket hesa röst) och ja, det var tyst under stora delar av matchen. Allt för att MFF valt att sätta upp ett nät framför vår klack (pga inkastade saker). Visst, det är jävligt oförtjänat för så jävla mycket har inte kastats in, och nåt jag kan störa mig på riktigt mycket är de orättvisor som uppstår genom kollektiv bestraffning. En hel klack malmöiter ska inte få lida för att några är idioter. Men, det ska inte gå ut över spelarna under matchen, så äre bara.

Samtidigt utspelades AIK-IFK på Gamla Ullevi. AIK vann guldet. Det här trodde jag inte att jag skulle säga, men det var en bra utgång. Jag hatar verkligen AIK, men IFK Göteborg är inget annat än ett stort äckellag som endast tagit sig till toppen genom fusk och en omåttlig mängd oförtjänad tur!! (Dessutom hade IFK gått om Malmö i antal guld om dom vunnit iår ^^). En annan liten glädjenyhet är ju att Hammarby är ute efter den här säsongen hihihih (och att Djurgården måste spela kvalmatch). Ska bli spännande att se hur många som "följer dom i Superettan 2010". HA!

Efter matchen åkte jag direkt till stallet. Linade läänge, så jag började inte värma upp förrens halv 9! Tränade på Matti till halv 10 drygt, vilket gick förvånansvärt bra. Flög lite mer i upphoppen och för en enda gångs skull blev jag nöjd med min sax- BÅDE fram och bak!!

 

Det här var min fina helg som följts utav en ganska fin måndag. Mer om den imorgon, för nu ska jag fixa lite med mina bankkonton och sen ska jag kolla vidare på Raw (med mitt underbara kanelte<3). Sov gott!!